Rone Stale 760

Första gången jag gick in i kapellet var 1982, då på gudstjänst med far i predikstolen. Wanges Lasse satt längst bak i salen och eldade i kaminen så församlingen gäspade, mor var i köket och kokade kaffe så det luktade fika i hela lokalen. Efter gudstjänsten var det kaffe och kakor i den lilla salen, som byggdes på -60 talet av skänkt virke från bönderna i området. På -90 talet byggdes kapprum med dusch och handikappvänlig toalett till det gamla bulhuset. Tyvärr minskade antalet aktiviteter i takt med att församlingen åldrades och istället hyrdes lokalen ut till sommarboende. Eftersom mina föräldrar bodde i närheten så var det naturligt att vi hyrde kapellet för sommarvistelserna då det var nära till sol och bad samt mina föräldrar. Tillslut såldes kapellet och vi fick köpa det 2012. Sen dess har vi haft otroligt många fina semestrar och minnen i kapellet. Barnen har klättrat miltals i stången i salen, efter att ha tagit sig upp via ribbstolen på väggen. Hundarna har trivts i den stora trädgården med rejäla ytor att springa på, och på senare år fick de en liten hundgård på baksidan. Den stora tomten har inbjudit till mycket lek och stoj med volleyboll planer, badminton och mopperace. Kvällssolen är magiskt under det gamla äppelträdet med utsikt över åkrar och Rone kyrka i fonden. Jasminebusken luktar alltid som sommaren skall göra, och fasanernas glada rop på våren är njutbart. Det tar bara en kort stund att ta sig till stranden vid Herta med cykel eller gammal hederlig moped för bad eller magiskt bra fiske efter flundra. Att bara få sitta och vara ute under äppelträdet, vare sig det är i skugga under frukosten eller ett glas vin i solnedgången har varit minnesvärt. Efter att ha gjort i ordning lambgiftet så har det inte gjort något att det regnar, då det är underbar utsikt även där inifrån och ljudet av regndroppar på plåttaket, oset av grillen och lukten av regnvått gräs ger en egen dimension av Gotländsk sommar. Vi har suttit många kvällar under äppelträdet och funderat på hur vi skulle renovera kapellet. Men till synes och sist så har det fungerat väl för vårt ändamål. Det är stora ytor för barn och hundar, oerhört gott vatten för att vara på Gotland ur en egen borrad brun. Dusch och toalett fyller väl sin funktion. Att köket är minimalt har varit underordnat då den mesta tiden ändå spenderas utomhus eller på utflykt. Vi har istället fantiserat om ett attefallshus närmare lambgiftet där utsikten är bättre. Och med dagens generösa byggregler var det ett än hetare alternativ. Då hade vi fått ett modernare boende och haft kvar kapellet som gästhus. Men tiderna förändras. Fars röst som predikant har tystnat, mors ork att bo kvar i ett stort kakstenshus har börjat tryta. Och då känns det bättre att i vår livssituation lämna över drömmarna om hur man kan göra Kapellet till en än mer magiskt plats att bo eller fira semester på till någon annan.