Rättaregatan 4

Det finns hus som är fina att se på, och så finns det hus som är fina att leva i. För oss har det här varit det senare. Det vi kommer att sakna mest är planlösningen. Den har bara fungerat, år efter år, på ett sätt som är svårt att förklara innan man faktiskt har bott här. Huset har en självklarhet i hur rummen hänger ihop, hur man rör sig genom det, hur vardagen får plats utan att ta över. Det finns gott om yta, men det känns aldrig bara stort för sakens skull – det känns genomtänkt, generöst och väldigt lätt att leva i. Och så den öppna spisen. Den är inte bara en detalj i vardagsrummet, utan nästan husets egen personlighet. Den står där mitt i allt och gör rummet till en plats man gärna stannar i. När elden är tänd och ljuset faller in från de stora fönstren finns det en särskild känsla här som är svår att fånga i bilder. Det är varmt, lugnt och inbjudande på ett sätt som gjort att vi ofta samlats just där, både till vardags och när huset varit fullt av folk. Och för den som vill sänka energikostnaderna så finns det ytterligare en i källaren som går att utrusta med en energikassett. Den på huvudplanet är för fin för en sån. Köket har varit en trogen vardagsmaskin och matplatsen intill har fått ta del av både morgnar, middagar och allt däremellan. Det finns säkert den som vill sätta sin egen prägel på köket med tiden, men det är också ett rum som har burit mycket liv precis som det är. En av husets verkliga styrkor är annars källaren. Full höjd, stora ytor och en känsla som gör att den inte alls upplevs som “bara källare”. För oss har den varit en självklar del av hemmet. Där nere finns plats för sovrum, förvaring, träning, hobbyer, allrum och allt annat som livet råkar behöva. Och just på sommaren har det varit något alldeles extra att kunna sova svalt där nere. Att gå och lägga sig i ett svalt sovrum när huset ovanför fortfarande bär på dagens värme är en sådan där vardagslyx man snabbt vänjer sig vid och sedan inte vill vara utan. Att dessutom ha ett eget stort badrum i anslutning till sovrummet har gjort den delen av huset till något av en egen liten avdelning – väldigt bekvämt, väldigt skönt och ganska lätt att uppskatta mycket. Det stora gula badrummet i källaren förtjänar för övrigt ett eget kapitel. Det har sin egen personlighet, och med vattenburen golvvärme blir det både varmt och behagligt på det där sättet som gör att man gärna dröjer sig kvar lite längre än nödvändigt. När sommaren kommer förändras huset igen. Då flyttar livet ut på det stora trädäcket. Det är nog en av de platser vi kommer att sakna allra mest. Altanen blir som ett extra vardagsrum, fast bättre, eftersom den kommer med sol, grill, utekök, pool och kvällsluft. Här har vi haft lata eftermiddagar, middagar som blivit sena utan planering och den där sortens sommarkvällar som man i efterhand inser att man borde ha uppskattat ännu mer medan de pågick. Trädgården är dessutom insynsskyddad och lättskött, så det finns gott om möjlighet att bara vara i den, inte bara arbeta med den. Vi har också trivts väldigt bra med läget. Det är lugnt, familjevänligt och enkelt att få vardagen att fungera här. Nära till skola, butik, tåg, promenadstråk och lekplatser – men ändå med känslan av att man får vara lite i fred. Grannarna är trevliga, området är lätt att tycka om, och det finns en vardaglig trygghet här som betyder mer än man kanske tänker på när man flyttar in. Det här huset har rymt mycket liv. Det har varit ett hem där det funnits plats för både människor, projekt, vila, stök, middagar, träning, tonåringar, sommardagar och vinterkvällar framför brasan. Ett hus med personlighet, värme och ovanligt gott om utrymme att faktiskt leva i. Och ja – originaltoaletten från 1976 finns kvar. Den är så kompromisslöst retro att man nästan känner sig lite modernare bara av att gå in där.