Degerbyn Juviken 2

Oavsett hur många gånger vi ser det, så är det fortfarande lika vackert varje gång. När man svänger in på grusvägen mot Juviken kör man först genom ett lite mörkare skogsparti, men i slutet av det, när man tar sig upp för den sista backen, öppnar landskapet sig framför dig. Rakt fram har man utsikt över sjön, och till höger ligger vårt vita hus på berget. Det känns som ett privilegium att få bo så här och ändå bara behöva köra 35 minuter till Karlstad, och arbeta där. Vi skriver den här texten vid matbordet där vi har suttit så ofta, med utsikt över parken och sjön som vi under de senaste åren så många gånger har tittat ut över med stor glädje. Men nu är det ändå annorlunda, för nu ska vi flytta härifrån. Det här matbordet är, både bokstavligt och bildligt, husets centrala plats. Här äter vi, sitter med en kopp kaffe eller te, gör läxor och jobbar lite. När det blir kallare brukar det inte dröja länge innan någon föreslår att vi ska tända en brasa. Vi tycker mycket om att vi från det öppna köket har kontakt med dem som sitter vid matbordet eller i vardagsrummet medan vi lagar mat. När vi köpte huset var trädgården ännu inte anlagd, så under de senaste åren har vi själva kunnat forma den. Nu finns här en härlig, stor gräsmatta med perennrabatter, fruktträd och bärbuskar. På sommaren blir den stora terrassen utanför matsalen som ett extra rum, fast utomhus. Det finns inte mycket som slår att sitta på terrasskanten en sommarkväll, med fötterna på det varma berget. Dessutom har vi format ett odlingsland som med åren har blivit alltmer levande och bördigt, och som idag belönar oss med fantastiska skördar - allt från prunkande kål och morötter till mängder av krispig sallad och söta jordgubbar. Och i det lilla växthuset, och i krukor mot carportens varma solvägg, odlar vi gurka, tomat, paprika och aubergine. Kontakten med naturen är för oss en av de största fördelarna med att bo här. Varje månad har tydligt sin egen karaktär, men egentligen är det till och med olika från dag till dag. Vädret förändras förstås även i staden, men sedan vi flyttade hit märker vi det mycket tydligare. På vintern, när vårt lilla område bäddas in i snö, påminner den terrasserade bebyggelsen nästan om en fjällby - med alla små vackra ljus som glimmar i mörkret. Så fort det går dras det längdspår genom parkområdet eller över sjön, samtidigt som det plogas fram både hockeyplan och skridskobana på isen. Även på sommaren drar sig alla i området ner mot sjön, som ligger bara ett stenkast bort. Våra barn befinner sig egentligen i vattnet halva sommaren. Den äldsta tog sig an utmaningen och badade till och med varje dag från juni till september förra året. Stranden är långgrund, vilket gör den till en perfekt lekplats, för både små och stora barn. Och det är så fantastiskt när sommarens solnedgångar sätter himlen i brand. Som familj är vi numera också nästan som en halv vattensportförening, med en SUP, tre kajaker och en liten segelbåt. Med dem har vi gjort ordentliga turer, till fina badplatser vid sjön, och vi har också övernattat på öar. Och så förstås fiske. Det går också väldigt bra här, och det utnyttjar framför allt våra barn gärna. Vi tycker att en stor fördel med det här huset är att det ligger i just Värmskog. Man hör ofta talas om idealet med en levande landsbygd. Värmskog är verkligen det. År 2019 bodde vi här i ett år. Tanken var att det skulle vara ett sabbatsår, ”ett år på landet”, men vi blev förälskade i bygden. Vi kände oss så otroligt välkomna bland människorna vi lärde känna i grannskapet, på skolan, i sportklubben och på alla evenemang och möten. Så två år senare flyttade vi hit permanent. Vi kan cykla till lanthandeln, eller till och med gå dit. Barnen hämtas vid dörren av skolbussen. Den fina skolan var också en viktig anledning för oss att flytta hit. Vi köper grönsaker av odlarna i Vegerbol, och ja, vi går faktiskt också minst en gång om året och äter en räksmörgås på det välkända caféet. Värmskog har för oss den perfekta kombinationen av praktiska bekvämligheter för vardagslivet, ett rikt föreningsliv och gemenskap, men samtidigt också utrymme att leva sitt eget liv. Vi lämnar alltså inte Värmskog, men vi ska göra något helt annat. Vi har köpt en gammal gård som vi håller på att renovera. Våra barn var till en början inte direkt sugna på att flytta. ”Varför måste vi flytta härifrån, vi har ju allt här?” Nu ser även de fram emot vårt nya hus, men vi kommer att tänka tillbaka med värme på det vita huset på berget i Juviken.