Simeå 8211

SIMEÅ 8211 – Har i 10 år utgjort en oas för mig och min nu bortgångne hustru Gun-Britt. Ett grönt hus i tidig 1900-tals stil. Med en fors vid tomtgränsen, vars ljud sövt oss på kvällarna och som med sitt iskalla vatten väckt oss de morgnar då vi haft modet att hoppa i. Vi har haft ett djurliv- som förutom alla de vanliga ekorrar, finkar, mesar, hackspettar, kråkfåglar även bjudit på utter, kricka – bäver (högre upp i ån) – älg och björn i skogarna. Och inte att förglömma öring i ån. Tomten utgör ett avskärmat paradis, den egentligen anskrämliga granhäcken och de runda bollpilarna avskiljer den från omgivningen och skapar ett lugn bestående av enbart forsens brus och naturen. Under ett tunt jordlager/gräsmatta består marken av sand. Så vill man odla krävs bänkar med jord och näring. Vatten är inget problem, man har hela ån att ösa ur. En av de tidiga fastighetsägarna var förtjust i träd. Därför kan du hitta lönn, ek, oxel, hassel, lind, rönn, kastanj – den senare för en hård kamp mot klimatet. Vi har också rabarber, ett äppelträd (Åkerö) samt vinbärsbuskar (röda, vita och svarta). I trädgården har vi också en gammal, charmig redskapsbod indelad i fyra delar. En del varmbonad och med ett element, är ett primitivt men mysigt gästrum. En del är förvaringsrum för trädgårdsmöbler grill etc. En del för trädgårdsredskap, klippare, kompostkvarn.. Och den sista delen är en charmig snickarbod med lätt lutande golv. Högre upp i trädgården finns en timrad vedbod, rymmer säker 12 kubik ved. Den har dessutom en liten veranda riktad söderut och försedd med en hammock. Huset är i stort oförändrat sedan det årtionde det byggdes, förutom att det någon gång under mitten 1900-talet moderniserades med vatten och avlopp samt vattenvärmare. Köket har en Wamsler, köksvedspis, ansluten till värmesystemet, som vi vintertid eldar i. Värmen den sprider är som en stor skön filt.. Går man upp för furutrappan så möts man av ännu en gästsäng samt 2 stora sovrum. Det ena i söderläge, ljust, och med en fantastisk utsikt. Det andra i norrläge, men ändå ljust. Det senare verkar genom tiderna använts som sovrum/ateljé. En av de tidigare fastighetsägarna har haft en vävstol placerad här, medan vi har stafflier och penslar. Till sist omgivningen– Huset ligger i en by som runt 50-talet hade både handelsbod, kraftverk och kvarn. Fastiheterna i trakten består av åretruntboende och fritidshus - andan är typiskt Härjedalsk - inte så högljudd men mycket hjärtlig. Runtom finns stora skogar rika på vilt, bär och svamp. Vill man åka skidor på längden eller på höjden så finns spår och backar nästgårds. Likaså om någon skulle våga åka cykel utförs. Långgrund badplats, sandstrand och Ljusnans klara vatten finns inom 1 km, likaså Järnvägsstation och busshållplats. Huset heter i folkmun Skomakars – OBS inte Skomakarens utan dialektalt Skomakars. Detta berodde på att huset tidigare bebotts av byns skomakare. Ner vid vår strand finns också vad man kallade, en tvättbrygga. Det var en brygga, under vattenytan, som man kunde stå på när man bykade sin tvätt. Hit kom traktens kvinnor för att tvätta sina trasmattor. Bryggan finns fortfarande kvar, och är förstärkt så den håller för den som vill svalka sina vader. Det är med sorg, men med många fina upplevelser och minnen, jag lämnar Skomakars