Lispundgatan 18

Huset där jag är växte upp är en speciell plats. Få ställen har så solig och skyddad uteplats. Tidigt på vårvintern brukade vi njuta av kaffestunder på uteplats-trappan. Om somrarna fylldes rabatterna av blommor, vinbären och körsbären mognade och det lilla landet gav nypotatis och gräslök. Augusti kom med gula sommar-äpplen och kaffe med äppelkaka i uterummet. Tomaterna i sina krukor vid väggen blev tidigt röda. På hösten skördades det röda äpplen och päron (flera sorter på samma träd). Med närhet till motionsgården var det bara att snöra på sig skorna och ta sig till välpreparerade spår. Bra vintrar användes ofta längdskidorna och som barn uppskattade vi pulkabackarna på Rävkullen, ett trädbeväxt mindre berg som f.ö. syns från köksfönstret. Vid foten av Rävkullen finns Vidingsjöskolan, en skola som funnits i 55 år och som de senaste åren har renoverats och byggts till. Bredvid skolan går cykelvägen som leder till Linköpings city. Cyklade gjorde vi, till simhallen, till sommarjobbet på sjukhuset, till praktikplatsen på SAAB. Visst blåste det motvind ibland men det var ändå alltid görligt. En bit upp bakom huset lekte vi barn ofta ’stenålder’ - inspirerade av de fascinerande stenformationerna i området. Mycket riktigt finns där fornlämningar, dock är dessa från järnåldern. I närheten finns också Vidingsjö kyrka och den lilla fina kyrkbyn där det på Valborg brukar firas sedvanligt med eld, körsång och tal. Detta hem minns jag med känslan av lugn. Här uppe på gatan var det sparsamt med biltrafik. Det var tyst och naturnära, med harar som skuttar förbi - än idag. Helt enkelt en plats som har bebotts sen äldre järnåldern och där fina förutsättningar finns för människor att fortsätta trivas.