Lundaskog Ängby 1

Ängby är ett vackert torp som byggdes 1906. Den ursprungliga kartan från lantmäteriet finns bevarad som en tavla i huset och har ärvts från ägare till ägare. Ängby är ett ställe som skapat för glädje, gemenskap och aktivitet. Huset har fått stå värd för otaliga midsommarfiranden, kräftskivor, födelsedagskalas eller däremellan bara avkoppling och umgänge med familj, släkt och vänner. Den makalösa tystnaden i Ängby är slående. Om man efter en intensiv vecka kommer till Ängby på en fredagskväll, så kan man bara sätta sig ner på trätrappen och lyssna på tystnaden. Stillheten och lugnet gör att pulsen är nere på en lugn nivå på nolltid och världen runt omkring försvinner och blir betydelselös. Guldkorn är att bara promenera eller jogga på alla de grusvägar som finns runt fastigheten. Skogen är runt hörnet och det finns gott om blåbär, lingon, smultron och kantareller. Att bara ta med en picknickfilt och fika och sedan leka i skogen har barnen älskat under sin uppväxt. Djurlivet är rikt, och förutom kossorna som är de direkta grannarna, så har man regelbundet besök av havsörnar, harar, älgar och rådjur som vi ser på ängarna runt huset. Under taket har en familj med svalor bott under de senaste tio åren. Det är alltid spännande att se om de kommer tillbaka i år igen. Tomten är stor och generös och har varit en fantastisk plats för aktivitet för barnen i de olika faser de går igenom. Som små var lekstugan utrustad som ett stort kök och gungorna fantastiskt roliga. När de blev större var trädkojan både ett skepp och en scen att uppträda från. Fotbollsplanen med målen har roat både barn och vuxna. Nattliga straffsparksläggningar under månskenet när barnen sover har resulterat i att vi letat bollar ute i hästhagen på andra sidan vägen många gånger. Den uppvärmda poolen har varit en plats för både lek gråa dagar och avsvalkning varma sommardagar. På senare år har lekstugan gjorts om till "chill room" för tonåringar som sökt avskildhet när gästhuset varit upptaget. Så varför säljer vi då en sådan pärla? Barnen har helt enkelt blivit för stora och vi har vuxit ur huset. Vi har otaliga gånger vridit och vänt på hur vi skulle kunna göra en utbyggnad av huset utan att förstöra dess autencitet och ursprung. Vi har till slut landat i att vi inte har hjärta att göra det, utan vill bevara huset som det är, åtminstone under vårt ägarskap. Därför lämnar vi nu över förvaltningen av Ängby till nästa ägare och hoppas att torpet med dess fastighet får samma plats i nästa ägares hjärtan som den haft i våra under de senaste 21 åren.