Henriksdalsringen 57

Henkan. Henriksdalsringen. Dasslocket. Gräddhyllan. Drömgården. Miljonprojektet. Världens bästa innegård för barn. En trygg plats där äldre ses och grillar och spelar boule. 2005 flyttade jag till en trea i port 23. Vi var en liten familj med två barn under 6 år. Barnen gick på förskolan 60 meter från porten. Bredvid oss bodde en ensamstående mamma med en dotter. Vi hade öppna dörrar så att barnen kunde gå emellan. När jag stod på balkongen för att ropa in min son kom ett annat barn förbi och erbjöd sig att cykla fort fort innegården runt för att hitta honom åt mig. "Här känner alla alla förstår du". Livet var ganska hektiskt. 2006 skiljde jag mig och flyttade till port 17. En tvåa som jag använde som en fyra. Båda barnen började i Vilans skola. Som jag älskade vårt lilla bo. Här hade vi en hängmatta i vardagsrummet o ständiga kojor i köket. Jag såg sönerna blir unga pojkar. När min bil fastnade i snödrivan utanför kom en av de högljudda 15-åringarna o hjälpte mig att skotta fram bilen. "Självklart hjälper jag till" 2009 träffade jag kärleken. Han bodde i port 21 sedan 1997. Med jämngamla barn. Vi gick över till varandra i morgonrock på helgerna. Hemma hos dem var alla tonåringar välkomna - dygnet runt. Det var alltid fullt av vita converse i hallen. Jag fick se "Henkan-tjejerna" växa upp från små blyga sjätteklassare till vackra unga kvinnor som tog över grillplatsen vid utsikten. Jag bytte jobb igen. Sönerna bytte skolor. Vi brukade ta med oss middagen ut o åt på berget utanför 43:an med utsikt över Folkungagatan, Fåfängan o Hammarby sjö. 2015 blev vi sambo, i port 57. Utsikten var mot favoritlagets hemmaarena o det avgjorde saken. Här har vi sett ungdomarna, o deras vänner, blir vuxna, ta hem partners, få jobb o gå på universitet o flytta hemifrån. Vi har haft grötfrukostar, fester, sjukdomar, skratt, livskriser o "halleluja-moments" och ställt olika bilar i garaget. Och vi har fått barnbarn. Jag har kunnat gå till o från jobbet vid Slussen o vi har båda kunnat rulla hem från nattlivet. Henkan har varit snällt, tryggt o oändligt vackert. Så fullt av kärlek, liv o olika livsöden. Så mycket magiska grannar o vänner. Så nära stan. Men vi är bara två i en alldeles för stor lägenhet. Nu är det dags att flytta vidare. Någon annan får möjlighet att bygga framtiden på platsen vi älskar.