Gunnarskärsvägen 71

År 1975 byggde våra föräldrar huset som skulle bli vår trygga mittpunkt i världen. Ett stort, välplanerat enplanshus – skapat med omsorg, omtanke och framtidstro. Här fanns plats för allt som hör livet till: vardag och fest, skratt och tystnad, drömmar och gemenskap. I det här huset har fem barn fått växa upp. Vi lekte i den stora trädgården, som en gång var föräldrarnas stolthet, som alltid kändes som vår egen värld – med äppelträd, klättergrenar och doften av sommarregn vid altanen. På vintrarna byggde vi snökojor och åkte pulka i backen och när kvällarna blev långa hördes ropen genom trädgården när mamma ropade in oss till middag. Husets läge var lika perfekt då som nu – tillräckligt nära både vatten, skolor och fritidsaktiviteter. Här kunde man ta sig till bad och kanot på sommaren, åka skridskor på vintern och springa till vänner och skola. Trädgården blev en naturlig samlingsplats, inte bara för familjen utan för grannar, klasskamrater och vänner från när och fjärran. När åren gick förändrades huset, precis som livet. Nya färger, nya rum fick nya funktioner, och trädgården växte till sig i takt med barnbarnen. När vi barn flyttade ut blev huset kvar som familjens samlingspunkt, en plats där alla fortfarande kände sig hemma. Här firades födelsedagar, jular och bröllop, och här fick barnbarnen springa barfota på samma gräsmatta som vi en gång lekt på. Köket har alltid varit hemmets hjärta. Här doftade det nybakat, här satt man gärna länge efter middagen, och här började många dagar för barnbarnen med våfflor till frukost, saft och skratt. I vardagsrummet värmde elden i brasan oss alla på kalla vinterkvällar, och under sommarens ljusa kvällar stod altandörrarna öppna mot trädgården. Huset har alltid rymt mer än bara boende. Här har hobbies och intressen fått blomma. I de många rummen finns plats för både gemenskap och enskild eftertanke och alltid har dörren stått öppen för gäster. Vänner från hela världen har bott, ätit och skrattat här, och varje besök har satt spår – små minnen som säkert bor kvar i väggarna. Nu, femtio år senare, är det dags för huset att börja ett nytt kapitel. Det står där, stadigt på Gunnarskär och välkommande, med samma varma själ som alltid. Med en önskan om att omhändertas och förnyas men redo att välkomna en ny familj. Kanske blir det nya lekar på gräsmattan, nya dofter i köket och nya skratt som fyller rummen. För det här har varit mer än ett hus Det är en plats där generationer har trivts, vuxit och älskat. Och nu. nu får någon annan ta vid.