Tjällviksvägen 25

Gården stod färdig 1860, då Carl Julius Bengtsson med hustru Anna-Johanna Nilsdotter flyttade in. De fick 10 barn. Yngste sonen Knut övertog gården och gifte sig med Sofia Olsdotter från Tjuvkil. De fick 8 barn. Gården bedrev mindre form av jordbruk fram till slutet av 1950-talet. Syskonen Bertil och Agnes blev kvar på gården. Sonen Werner (min pappa) övertog ägandet av gården runt 1970. Under 1990-talet flyttade jag in i huset och övertog gården, som då var avstyckad från den tidigare stamfastigheten. Vi fick 3 barn. Samtliga barn är nu utflugna och har skaffat sig egna liv. Det har varit en fantastisk tid att växa upp på Instön och senare dela tiden, genom årstiderna, med mina barn, här på ön. Jag har nu kommit fram till att det är dags att vända blad och lämna över huset till någon ny familj, som vill inspireras av den härliga naturen som denna plats erbjuder. Det är inte längre en gård med lagård, potatiskällare, uthus., men spåren finns kvar i form av murar mm. Förutsättningarna finns för att kunna uppföra nya byggnader. Inne i skogsdungen vid åkern finns en gammal smedja. Inte mycket till smedja, men byggnaden står upp fortfarande. Det gamla traktorgaraget, vid vägen eller hönshuset, som det också har varit, ger också förutsättningar men behöver en smärre stomförstärkning. Det finns gott om plats för att ha ankor, gäss, får med mera. Med all respekt till gamla generationer som kämpat med livet på gårdarna på Instön, genom två världskrig med ransoneringar, sjukdomar och vedermödor. Man har hört många berättelser om hur det var förr. Några saker att nämna, är att ett av rummen i huset har haft funktion som folkskola, runt 1900-talet fram till cirka 1940. Under takbjälkarna finns fortfarande originalskolbänkarna. Det bästa med denna plats är luften, lugnet, närheten till havet och naturen. Att öppna dörren en härlig sommarmorgon, trippa ut på de solvarma skifferplattorna, fram till hammocken med kaffekoppen, sjunka ned i ett gung och luta sig tillbaka och insupa morgonluften, morgonsolen och stillheten. Lyssna på det stillsamma fågelkvittret. Därefter tar man sig en promenad ned till havet för ett morgondopp. Det finns två vikar som passar bra, Skutviken och Tjällviken (ute vid gamla ångbåtsbryggan). Vill man inte bada, kan man bara sitta och njuta på de solvarma klipporna i lämpligt väderläge och höra änder och vågskvalp. Efter några timmar i solen återgår man till huset med de bestyr som krävs. Därefter hägrar altanen för träff med vänner, familj eller bara häng med grillen, öl, vin, kaffe eller vad som nu ska avnjutas. Har man inrett ett arbetsrum i ett av alla rum, kan man med fördel njuta av vyerna och landskapet medan man är på "jobbet", om nu den möjligheten ges. Det är en så härlig känsla att bo här! Alla årstiderna har sin charm med lukt, ljud, vind, kyla och värme. Den som inte uppskattar att bo i storstadens brus men ändå behöver ha den nära, är detta perfekt. Närheten till Marstrands samhälle, där mataffärer, hotell och restauranger finns. Lagom cykel- eller promenadavstånd ned till Marstrand. Busskommunikationer, finns både till Marstrand och till Ytterby, därefter vidare med tåg till Göteborg eller Uddevalla. Det korta avståndet till Göteborg, 4,5 mil, gör att bilpendling går på cirka 45-60 minuter, tack vare att det numera sedan 1991, finns broförbindelse till fastlandet. Marstrandsvägen med tillhörande färjelägen, byggdes under 1940-talet. Dessförinnan var all förbindelse med båt, rodd- eller segeljollar, snipor med motor när man hade råd med detta. Under vintertid, när havet var fruset transporterades man med häst och släde, sparkstötting mm. Ur Svenska Gods- och gårdar, tryckt 1943 nämns: Areal: Totalt 78,38 ha, därav 4,17 ha åker och resten skogs- och hagmark. Jordart: Sand- och lerjord. Skogsbestånd: Lövskog och planterad barrskog. Manbyggnad uppförd 1860. Ekonomibyggnad, uppförd vid samma tid med manbyggnad, restaurerad 1922. Gården var elektrifierad. Djur: 1 häst, 6-7 kor, 4 ungdjur, 4 svin, 6 får, 50-60 höns. Reaktionsfri besättning. (Reaktionsfri besättning: En besättning som var "reaktionsfri" innebar att samtliga testade nötkreatur i den besättningen inte visade någon reaktion och därmed ansågs fria från tuberkulos. Under 1900-talet gjordes stora ansträngningar i Sverige för att utrota tuberkulos hos nötkreatur och begreppet "reaktionsfri besättning" var en del av detta arbete.) Traktordrift. Ägaren Knut, hade erhållit Hushållningssällskapets pris för välskött jordbruk, oklart vilket år utmärkelsen var.