Klevedal 306

Man når fram till torpet över en ringlande grusväg genom torpets tall och blåbärsskog. Den ger en vacker upptakt till själva torpet som ligger i sin egen lilla dalgång, på dalsidan som vetter mot väster. I anslutning till torpet finns en lada och en övernattningsstuga sammanbyggd med en snickarbod. Tillsammans formar de en liten gårdsgrupp. Torpet är sannolikt det högsta bostadshuset på Orust där den ligger på cirka 95 meters höjd. På snöiga vintrar känns det som att vara upp i fjällen. Vi har glesat ut skogen runt torpet så platsen är nu ljus och solig nästan hela dagen, fast med skuggträd kvar vilket är bra när sommaren är som varmast. Torpet har varit en grön oas för oss i snart 30 år. Vi har njutit av det enkla torplivet som en kontrast till arbetslivets tempo och krav. Det har också varit ett pågående byggnadsvårdsprojekt där vi har upprustat och moderniserat byggnaderna med stor respekt för husens karaktär. Vi har uppskattat platsens avskildhet och tystnad. Det är en plats, nära naturen, där man kan lugna ner sig och andas ut. Man kan sitta på förstukvistens trappa i pyjamas i morgonsolen, dricka sitt morgonkaffe och tycka att livet är gott. Vi har njutit av skogens alla växter, djur och fåglar, speciellt flyttfåglarna som kommer på sommarbesök. Vi är speciellt glada över våra tornseglare som har byggt bo under takpannorna alla somrarna som vi har bott i torpet. I oroliga tider har vi tänkt på torpet som en försäkring. Här kan man leva som förr. Man kan bedriva självhushåll med gratis vatten från en gammal grävd brunn (fast vi har en djupborrad brunn också), gratis ved för uppvärmning, gratis grönsaker och frukt från egna odlingar samt bär och svamp från skogen. Tack och lov har vi aldrig behövt leva som riktiga torpare, men det har känts som en trygghet att veta att möjligheten finns. Nu när hälsan påminner om att åren går, har vi 30 år av fina minnen att titta tillbaka över. Dags att börja sortera igenom 30 års fotobilder!